Om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen efter nästa riksdagsval blir sannolikheten mycket låg för att endera blocket ska få egen majoritet. I fredags blev det klart vad som kommer att hända då.
Läget klarnade efter ett ekoinslag i vilket Reinfeldt meddelade att hans regering avgår om de blir beroende av ett aktivt stöd från Sverigedemokraterna. Regeringen sitter således kvar om man får fler mandat än S+V+MP tillsammans. Det betyder följande parlamentariska alternativ om SD kommer in i riksdagen och inget av blocken får egen majoritet:
1. Om de rödgröna får fler mandat än allianspartierna.
Mona Sahlin har sagt att S aldrig kommer att regera ens med passivt stöd från SD. Dessutom har Åkesson sagt att de aldrig kommer att acceptera en regering som leds av Mona Sahlin. För att kunna bilda regering kommer då de rödgröna att behöva stöd från ett borgerligt parti. Att C eller FP skulle svika alliansbröderna och stötta en S-ledd regering där Vänsterpartiet ingår är otänkbart.
I det läget kan det alltså inte bli en rödgrön regering och inte heller en Alliansregering eftersom Reinfeldt inte vill regera med aktivt stöd av SD.
Då ligger bollen hos talmannen som ska resonera med partiledningarna och sedan presentera ett förslag för riksdagen. Om han inte lyckas efter tre försök blir det omval. Då finns egentligen endast två alternativ. Antingen en Alliansregering med stöd av MP eller en minoritetsregering bestående av MP, FP, C och ev. KD. Detta skulle bli en ytterst svag regering som hela tiden måste söka stöd hos antingen Moderaterna eller Socialdemokraterna. Trycket på Miljöpartiet blir stort. Om det blir omval kommer de som vinner på det att bli Sverigedemokraterna, ”de utstötta martyrerna”. Vem tror att MP vill ta det ansvaret?
2. Om allianspartierna får fler mandat än de rödgröna.
Regeringen sitter kvar tills de rödgröna går samman med SD och fäller regeringen eller röstar emot regeringen i en viktig fråga (typ budgeten). Mona Sahlin har emellertid sagt att S aldrig kommer att samverka med SD i riksdagen, så om hon håller det löftet så kan regeringen sitta kvar hela mandatperioden. Allianspartierna har sagt att de kommer att söka stöd hos MP som emellertid inte vill ge klart besked om ifall de kommer att ställa upp i det läget.
Slutsatsen är att i detta läget kan nuvarande regering sitta kvar oavsett om Miljöpartiet stöttar dem eller inte. Det kommer MP emellertid troligen att göra, eftersom det ger dem ett ganska stort inflytande, samtidigt som det gör att SD blir helt maktlösa.
Detta förklarar flera saker. Dels varför de båda språkrören är upprörda över att Reinfeldt sitter kvar om alliansen blir större än de rödgröna och dessutom varför språkrören vägrar svara på frågan om de stöder en alliansregering i det läget. Det passar inte deras valtaktik att berätta som det är före valet.
Vidare visar det att Mona Sahlin har målat in sig i ett hörn. Om SD kommer in i riksdagen är sannolikheten att hon blir statsminister nära noll. Hon har sagt att hon aldrig i något sammanhang kommer att göra gemensam sak med SD.
Reinfeldt däremot har hela tiden sagt att de enda som vinner på dylika kategoriska uttalanden är Sverigedemokraterna och att man måste ha respekt för att landet under alla förhållanden måste ha en regering.
Slutligen har Sahlins eget parti tvingat henne att ta med Vänsterpartiet i det rödgröna regeringssamarbetet vilket gjort det totalt otänkbart att de rödgröna skulle kunna få något stöd från ett borgerligt parti i ett svårt parlamentariskt läge.
Jag tror man kan undvika problemet genom att rycka undan mattan under fötterna för SD.
Vi-och-dom-fientligheten hos SD utgår från en vi-och-dom-känsla som skapas av segregationen. Och det går att bryta segregationen. Människor med helt olika bakgrund kan komma mycket närmare varann.
Segregationen bryts om man ändrar reglerna så varannan lägenhet får marknadshyra, slumpmässigt utspritt i varje hus. Folk med helt olika bakgrund och ekonomi blir då grannar vägg i vägg. Barnen växer upp tillsammans, och de vuxna möts på föräldramöten och i tvättstugan. Isoleringen mellan samhällsklasserna minskar dramatiskt.
Med det här systemet blir det lönsamt för hyresvärdarna att engagera sig och investera en hel del pengar för att göra varje bostadsområde så tryggt och lockande som möjligt. Ju mer attraktivt, desto högre hyra kan de ta ut i varannan lägenhet, de med marknadshyra. Det går inte snabbt, men allteftersom satsningarna gör områdena mer attraktiva blir det mer och mer kontakt över klassgränserna.
Läs gärna mer om det här i min blogg: kafpauzo.wordpress.com
av: Kafpaŭzo den 27 oktober 2009
, kl. 7:50
Ditt förslag år vällovligt men fungerar inte som du tänkt. Det innebär stora ingrepp i nuvarande ordning med obetydlig effekt. Därför lär det aldrig bli genomfört.
1. En marknadshyra betyder inte nödvändigtvis en högre hyra. I de förortsområden i Södertälje, Rosengård mfl där segregationen är ett problem är inte attraktiva. Där skulle således marknadshyran bli väldigt låg, lägre än bruksvärdeshyran, och det leder ju knappast till minskad segregation.
2. I oattraktiva hyreshusområden är det ingen bostadsbrist och i attraktiva närförorter och attraktiva områden i mindre städer bor det väldigt få flyktingar och andra utomeuropeiska invandrare.
3. Idén gäller bara hyreslägenheter. Bostadsrättslägenheterna, radhusen och villorna har redan marknadsprissättning och där kommer segregationen att bestå. De bättre beställda bor där.
av: Jeje den 27 oktober 2009
, kl. 14:25
1 och 2
Mitt förslag innebär att oattraktiva områden slutar vara oattraktiva. De görs attraktiva. Det är själva syftet. Det blir lönsamt att göra dem attraktiva.
Idag kan en mellanchef hos en hyresvärd inte motivera att lägga några hundra tusen i månaden på att göra ett område fint och tryggt och attraktivt och lockande. För företaget är det bortkastade pengar, eftersom hyrorna inte påverkas. Några små satsningar på nattvandrare kan till nöds gå igenom. Det är rejält svårt att få ett företag att satsa ordentliga summor, såna summor som gör skillnad, om det i bokföringen ser ut som om man kastar bort pengarna.
Men ordna så det blir lönsamt, och plötsligt blir situationen en helt annan. Engagerade anställda och engagerade boende kan plötsligt få gehör för sina idéer. Så länge det ser meningsfullt ut i bokföringen kan företaget ge rejält betydelsefull hjälp, så människors engagemang kan slå ut i full blom.
För övrigt gör mitt förslag också att det blir mer lönsamt att bygga nya hyreshus. När man bygger ett nytt område kan man ta marknadshyra i hälften av lägenheterna.
Men… Är du verkligen säker på att det inte är bostadsbrist i invandrartäta områden? Jag har fått intrycket att det är brist även där, fast med kortare köer. Nåt område skulle ha en riktigt mardrömslik trångboddhet, jag tror det var Södertälje. Men säker är jag inte, kanske minns jag fel.
Det är lite konstigt om folk skyr områdena så mycket att det inte ens är nån bostadsbrist. Jag vet av erfarenhet att det är klart trevligt att bo i Stockholms invandrartäta förorter. Rejält trivsamt, varmt leende grannar, fina lägenheter, vackra gårdar, nära till naturen, fantastiskt låga priser i butikerna. En nackdel är att arkitekturen är lite för fyrkantig och enformig, men det kan man leva med.
Kanske har folk skrämts bort av massmedias groteskt vinklade rapportering. Men om det är det som är problemet går det definitivt att åtgärda. Bara det blir lönsamt går det problemet att lösa.
3
Det stämmer, det gäller bara hyreshus. Det räcker gott. Det behöver inte gälla något annat.
Fattigare hushåll blandas med hyfsat väletablerad arbetarklass. Folk som har jobb och kontakter, och vars vänner har jobb och kontakter. Och som kan de svenska sociala koderna.
Det räcker gott.
av: Kafpaŭzo den 27 oktober 2009
, kl. 15:12
1. ”Men mitt förslag innebär ju att oattraktiva områden görs attraktiva. Det är själva syftet. Det blir lönsamt att göra dem attraktiva”.
Som sagt en bra tanke om hyresvärdarna visste att de kunde ta ut högre hyror. Men det kan de inte i de oattraktiva invandrartäta områdena.
2. ”Det är rejält svårt att få ett företag att satsa ordentliga summor, såna summor som gör skillnad, om det i bokföringen ser ut som om man kastar bort pengarna”.
Just det. Ditt förslag kommer inte att få någon att våga satsa stora summor.
3. ”För övrigt gör mitt förslag också att det blir mer lönsamt att bygga nya hyreshus. När man bygger ett nytt område kan man ta marknadshyra i hälften av lägenheterna”.
Ja här kan du ha rätt i att hyresvärdarna kanske blir lite mer intresserade av att bygga nya hyreshus om de kan ta ut högre hyra på hälften av lägenheterna. Men vad är det som säger att det kommer att flytta in flyktingfamiljer i de billiga lägenheterna. Där kommer naturligtvis ”vanlig medelklass” att vilja bo. Dessutom kommer hyresvärdarna hellre att vilja hyra ut till väletablerade familjer med fast inkomst än till nyanlända irakier, somalier etc.som lever på bidrag.
4. ”Men… Är du verkligen säker på att det inte är bostadsbrist i invandrartäta områden? Jag har fått intrycket att det är brist även där, fast med kortare köer. Nåt område skulle ha en riktigt mardrömslik trångboddhet, jag tror det var Södertälje. Men säker är jag inte, kanske minns jag fel”.
Just Södertälje råkar jag veta en hel del om. Jag har en närstående familj som bor där. När de flyttade ihop för ca 5 år sedan flyttade de in i en hyreslägenhet i ett område med få invandrare. De stod inte i bostadskö, utan ringde några olika hyresvärdar och sa vilka de var, att de hade bra fasta jobb och det framgick att de inte hade invandrarbakgrund. De fick hyra en lägenhet efter bara några få månaders väntan.
Vad gäller trångboddheten är det så att i de invandrartäta områdena flyttar invandrarna in som ”hyresgäster” i varandras lägenheter. Kommunen vill att de ska flytta in i andra områden, men de vill bo nära sina landsmän, därför tränger de ihop sig i de områden där deras landsmän redan bor. Detta vet jag genom en bekant som arbetar på Socialtjänsten i Södertälje.
5. ”Det är lite konstigt om folk skyr områdena så mycket att det inte ens är nån bostadsbrist”.
Det är inte särskilt konstigt. I Södertälje och på liknande orter vill inte ”ursvenska” barnfamiljer ha sina barn på dagis där barn med svenska som modersmål är i minoritet. Detsamma när barnen kommer upp i skolåldern. Då vill man att barnen ska gå i skolor där man slipper de sociala problem som är vanligare i invandrartäta områden.
Detta är självklart något man skulle vilja ändra på, men det gör man knappast genom ditt förslag. Problemet är mer komplicerat än så.
6. Problemet med segregation och invandrarfientlighet måste mötas genom att de etablerade politikerna och debattörerna tar tag i problemet på allvar i stället för att blunda och lämna fältet öppet för Sverigedemokraternas rasistiska retorik. Mer om detta finns här och här.
av: Jeje den 27 oktober 2009
, kl. 17:35
”Ditt förslag kommer inte att få någon att våga satsa stora summor.”
I marknadsekonomin finns en väldigt stark tendens att det som är lönsamt förverkligas. Här handlar det dessutom om låg risk och hög avkastning, en ovanlig kombination som garanterar att det blir av om det inte finns andra hinder.
Eftersom du tvivlar så starkt ska jag illustrera med tänkbara siffror.
Det kommer knappast över en natt, mer troligt är gradvisa förändringar där området steg för steg blir mer attraktivt. Den första tiden påverkas inte den etniska fördelningen, det kommer senare.
I Tensta bor drygt 17.000 personer. Anta att värden/värdarna ordnar två lokaler för föreningsarbete och hobbyverksamhet som ett antal ideella föreningar får disponera gratis dagtid och kvällstid, på villkor att de ordnar ett schema så lokalerna alltid är öppna och bemannade 18:00-22:00. Anta att månadskostnaden per lokal inklusive drift och lite materiel blir 40.000.
Detta ger både ungdomar och vuxna två ställen där de kan vistas gratis, umgås, ägna sig åt hobbies mm. Det skapar inte bara trivsel när man går dit, det befrämjar också sammanhållning i området, och bidrar till lugn och trivsel i området. Man bedömer att denna trivselfaktor med tiden kan locka 8.000 personer att bo i marknadslägenheter vars månadshyra blir ca 50 kr högre per individ, jämfört med reglerad hyra.
Jag tycker siffrorna låter hyfsat rimliga. Merkostnad 80.000, intäktsökning 50 * 8.000 = 400.000, vinst 320.000. Alltså en skyhög vinstmarginal på 320.000 / 400.000 * 100 = 80%.
Även fattigare hushåll får del av alla förbättringar, t ex dessa lokaler måste göras tillgängliga för alla oavsett typen av hyra, eftersom systemet bygger på att man inte får göra skillnad.
Kanske kan man ta ut en marknadshyra som ligger hela 200 kr över reglerad hyra om man inte bara har de två föreningslokalerna, utan dessutom övertalar fem kaféer och butiker att hålla öppet kvällstid, så det finns mer liv och rörelse och trivsel på kvällen. Kanske kan man övertala dem med 1000 kr per kvällstimme. Merkostnad för kvällsöppet 5 kaféer/butiker * 4 timmar * 30 dagar * 1000 kr = 600.000 kr, intäktsökning för kvällsöppet 150 * 8.000 = 1,2 miljoner, vinst 600.000. Alltså ännu en skyhög vinstmarginal, denna gång 600.000 / 1.200.000 * 100 = 50%.
Om Rinkeby och Hjulsta börjar konkurrera genom att skapa egna trivselarrangemang kanske vi börjar förlora hyresgäster. Den här kassakon måste vi förstås försvara. Kanske kan vi locka barnfamiljer genom att anställa fyra läxhjälpslärare, tillgängliga i en av föreningslokalerna fyra timmar om dan efter skolan. Ur den snuskigt höga vinsten på 920.000/mån plockar vi 75.000/mån för detta.
Kanske konkurrensen med Rinkeby och Hjulsta blir ännu hårdare. Då har vi fortfarande 845.000 att plocka ur till nya satsningar. Varje månad. Vad sägs om att köpa fin utrustning till hobby- och föreningslokalerna för 200.000? Och det blir alltså bara en engångssumma.
Det här är förstås väldigt grova förenklingar. Men avsikten är inte att försöka göra en riktig budget. Jag vill bara visa att det inte räcker att avfärda med en axelryckning, att det finns en potential.
Det är inte särskilt meningsfullt att fokusera helt och hållet på kostnader och avfärda baserat bara på det. Vill man räkna pengar redan så här tidigt blir det mycket mer realistiskt om man först tittar på det mervärde som olika varianter av lösningen kan skapa för områdets invånare, och därefter frågar sig vad invånarna kan tänkas vara villiga att betala för olika tänkbara mervärden, och sedan kollar om de intäkter som detta kan ge verkar täcka kostnaderna.
Jag anser det mycket värdefullt att alla får del av förbättringarna, även de fattigaste hushållen.
”Ja här kan du ha rätt i att hyresvärdarna kanske blir lite mer intresserade av att bygga nya hyreshus [...] Men vad är det som säger att det kommer att flytta in flyktingfamiljer i de billiga lägenheterna. Där kommer naturligtvis “vanlig medelklass” att vilja bo.”
Du kommer in på nåt som jag inte tog med i artikeln. (Den är ju redan hemskt lång…) För att hyresvärdar ska få införa dessa marknadslägenheter måste de uppfylla en del villkor, och där ingår att ta ett visst socialt ansvar. De som inte vill uppfylla villkoren måste avstå från att ha marknadslägenheter.
Ett exempel på socialt ansvar är att de ska ta emot ett litet antal problemhushåll som socialen anvisar. Omfattningen bestäms i procenttal som gör att värden kan beräkna och budgetera på förhand. Omfattningen, i antal bruksvärdespoäng, baseras på omfattningen av marknadslägenheter hos värden, i antal bruksvärdespoäng. Problemhushållen måste tas emot utspritt, inte koncentrerat.
Jag tror att man i det sociala ansvaret även kan ha en regel som gör att andelen tillåtna marknadslägenheter påverkas av om andelen utlandsfödda i bostadsområdet någorlunda liknar andelen i ett definierat omkringliggande område. Om andelen ligger någorlunda nära kommer man upp i maximala 50%, annars får man nöja sig med en lägre andel. Med rätt utformade regler lönar det sig för hyresvärdarna att uppmuntra sina hyresgäster att bo någorlunda blandat. Värdarna kan t ex göra utskick till alla boende med lockande erbjudanden att flytta. Samtidigt tvingar man inte värdarna att arbeta i den riktningen, de kan avstå, men då avstår de också från vissa intäkter. Det är rimligt, segregering innebär förfärligt höga kostnader för samhället, det är faktiskt bra att hyresvärdar som absolut vill segregera bär en kostnad.
Detta torde fungera bättre än lagar mot diskriminering. Där är bevisning väldigt svår.
”Vad gäller trångboddheten är det så att i de invandrartäta områdena flyttar invandrarna in som “hyresgäster” i varandras lägenheter.”
Jaså, det beskrevs som en desperat lägenhetsbrist, men det stämmer ju inte om folk själva vill bo så trångt. Det kanske var det gamla vanliga journalistiska hårdvinklandet av halvsanningar.
”I Södertälje och på liknande orter vill inte “ursvenska” barnfamiljer ha sina barn på dagis där barn med svenska som modersmål är i minoritet.”
Där har vi verkligen en svår nöt att knäcka.
Men det argumentet gäller inte ungdomar som nyss flyttat från sina föräldrar och inte tänker bilda familj på ett tag. Eftersom det lönar sig för värden att få en blandad population kan värden utforma satsningarna för att locka hyresgäster till marknadslägenheter lite extra på att locka dessa ungdomar. Om andelen Sverigefödda ungdomar sakta växer har vi sannolikt så småningom en tillräckligt stor andel Sverigefödda ungdomar som bildar familj.
av: Kafpaŭzo den 30 oktober 2009
, kl. 3:59
Du argumenterar ivrigt för din idé, men jag är fortfarande lika skeptisk, trots att jag läst och kommenterat alla dina argument.
Dina kalkyler är inte övertygande. Dina tankar om villkor kommer att göra hyresvärdar mindre intresserade. De kommer hellre att fortsätta bygga bostadsrättslägenheter. Invandrarna kommer att fortsätta vilja bo tillsammans i vissa områden och ”ursvenskar” kommer inte att vilja bo i samma områden. Ungdomar vill bo centralt i billiga små lägenheter.
För att din idé ska bli verklighet måste politiker, hyresgästföreningen och chefer i fastighetsbranchen bli övertygade. Det blir inte lättare än att övertyga mig.
Att bryta segregeringen är tyvärr mycket svårare. Politikerna har diskuterat att sprida flyktingarna och deras anhöriga över hela Sverige med tvång. Då slipper man de gettoliknande områdena. Men diskussionerna pågår och man har inte lyckats nå fram till beslut ännu. Faktum kvarstår att så länge invandrarna bosätter sig i ”enklaver” så kommer segregationen att finnas kvar. På sikt kommer säkert invandrarnas barn och barnbarn att bli alltmer integrerade. Men det tar tid.
av: Jeje den 30 oktober 2009
, kl. 9:27
Din slutsats när det gäller regeringsunderlaget visar ett antal luckor som jag måste påpeka. Om den rödgröna lämnar ett alternativ till talmannen i riksdagen förutsätter det att den Moderata alliansen fäller förslaget.
Ta regeringen Ullsten från 1978 som ett exempel. Då röstade 39 ledamöter från Folkpartiet för att godkänna talmannens förslag medan 66 från Moderaterna och Vänsterpartiet kommunisterna röstade emot. 215 ledamöter från Socialdemokraterna och Centerpartiet avstod från att rösta. Talmannens förslag godkändes alltså, trots att så få ledamöter aktivt röstat för regeringen Ullsten.
Dessutom har talmannen har inte vid någon regeringsbildning behövt föra fram fler än ett förslag. Riksdagen har alltså alltid godtagit talmannens första förslag.
Tror du verkligen att Centerpartiet och Folkpartiet hellre regerar med att göra sig passivt beroende av SD i riksdagen än att söka en blocköverskridande uppgörelse? Att förutsätta att det är Miljöpartiet som skall agera för att bilda regering är naivt. Speciellt med tanke på de strömningar man sett inom Moderaterna de senaste dagarna. När man aktivt söker stöd av SD i Eslöv och efter valet 2010 i Malmö.
av: Kristian Krassman den 08 november 2009
, kl. 10:53
Jag håller inte med om att det finns luckor i min slutsats. Däremot förstår jag att du hoppas på att borgerliga partier kommer att överge gemenskapen i Alliansen.
Som jag skrev i avsnitt 1 finns egentligen endast två alternativ. Antingen en Alliansregering med stöd av MP eller en minoritetsregering bestående av MP, FP, C och ev. KD.
Du hoppas och tror alltså att borgerliga partier är beredda att stötta Mona Sahlin som regeringsbildare. Det tror inte jag.
Minoritetsregeringen Ullsten liknar i viss mån alternativet MP, FP, C. En minoritetsregering med nedlagda röster från de stora partierna (M och S).
Vilka fler alternativ tror du på?
Att riksdagen alltid godtagit talmannens första förslag beror på att han/hon alltid inhämtat partiledarnas uppfattningar innan förslag formellt förelagts riksdagen för beslut. I mitt inlägg nämnde jag detta med max tre försök som upplysning för de som inte känner till den formella ordningen. Detta saknar emellertid betydelse för frågan om olika tänkbara alternativ.
av: Jeje den 08 november 2009
, kl. 19:52